justmythoughts

Jag tycker det är så fel att behandla sina kompisar som någon himla docka. Ena stunden vill man leka med den och den andra orkar man inte leka längre. Så man slänger undan den.

Somsagt. Min ena kompis behandlar mig som skit. Fast vi har så kul ibland. Men jag mår piss när hon dummar sig. Hon börjar skrika på mig utan anledning. Tar tag i mig jätte hårt och skakar mig. Sen när jag hjälper henne med någonting, då ignorerar hon mig när jag pratar med henne. Som om jag inte finns. Blir så himla arg! Hon och jag delar ett intresse. Också skulle hon få en hund, som vi båda velat ha så mycket. Vem var det som berättade det för mig? Hennes mamma. Tre dagar innan. Så dålig stil. Jag orkar inte mer. Nu får det räcka.

Fyfan för dåliga kompisar.