justmythoughts

Man kan säga att man hatar sina föräldrar. Skrika på dem och smälla igen dörren efter sig. Gråta sig till sömns och viska till sig själv "jag vill aldrig mer se dem. Om jag ändå hade en annan familj."
Men det är en lögn. Innerst inne älskar vi dem. Men oftast förstår man det inte försen de är borta. Föralltid eller bortresta. Men inget går att jämföra med den där längtan, att vilja ha dem bredvid sig när man har det svårt.

Jag har världens bästa föräldrar. De stöttar mig när jag har det svårt. Är stolta då jag får godänt på ett prov. Förväntar sig aldrig mer av mig än att jag bara är mig själv och gör det bästa jag kan. Oavsätt om jag suger.
Jag tar hand om min familj.

Gör det ni också.